Pepparkaks...

...bak!

Idag har jag en gästbloggare. Det är min kära dotter som var hemma på besök i helgen. Även om helgen inte blev riktigt som vi tänkt oss, hade vi en härlig helg. Vi bakade pepparkakor, köpte gran och hann även med en runda i den lilla staden!

Här är hennes funderingar!

Ljusen glimrar i vår lilla mini-julgran, amaryllisen står nästan i blom och genom köksfönstret ser jag adventsljusstakar och julstjärnor i vartenda fönster.Julen är verkligen här (trots det gråa och trista vädret ute). Men kanske är det mer julväder än gnistrande snö, i alla fall här i södra Sverige!

I helgen var det dags för det traditionella pepparkaksbaket. Mormor kommenterade om och om igen hur duktig jag var på att kavla degen.”Jag har ju övat i 23 år”, svarade jag på det. För det är faktiskt sant. Januaribarn som jag är var jag med på pepparkaksbaket redan min första jul. Gammal i gamet, som man säger.

I år blev det dock inte så många julänglar och pepparkaksgubbar och gummor. Till mammas stora förtret valde jag istället att göra pepparkaksdinosaurier. Omväxling förnöjer! Om mamma brände dinosauriernas svansar med flit eller inte är nog en gåta som får förbli olöst.

Jag lovar att jag inte brände dem med flit eller,,,, Och undrar ni om det där med kavlingen så var jag förbjuden att kavla i år så jag fick sköta ugnen.

Ha en fortsatt bra vecka!
Kram
Emilia o Susanne